Jag läser olika bloggar och forum där folk skriver om att de försöker få sina barn att sova i egna sängar. Visst, det kan vara bra och framförallt skönt för föräldrarna om man lär barnen detta i någorlunda tidig ålder. Men, är det så JÄTTE VIKTIGT att detta ska ske när barnen är i 3-4-5 månaders ålder? Det mysigaste jag vet är ju att få sova med Viggo snusandes bredvid mig (själviskt kanske, jag vet inte?) och jag vet att även han sover mycket bra när han sover med oss.
Jag kritiserar INTE de föräldrar som låter barnen sova i egna sängar, OM barnen själva vill det och inte protesterar med gråt varje gång. De är ju trots allt VÄLDIGT små fortfarande och behöver närhet SPECIELLT när de ska sova.
Jag känner samma sak med smakportioner/gröt. Det är ingen brådska med det heller, vi har valt att börja erbjuda Viggo gröt 1 gång om dagen. Men detta är också på hans villkor. Äter han så äter han, vill han inte så tvingar vi absolut inte.
Nåja, bara lite tankar. Men jag vill understryka att jag INTE kritiserar någon utan skriver endast mina egna åsikter. ALLA har naturligtvis rätt att göra som de själva vill. Man har ju trots allt bäst koll själv om vad som gäller för sin lilla familj.
I agree!
SvaraRaderaDom kvällar Nino inte vill vara i sin säng, lyfter jag mer än gärna över honom till oss. Finns inget bättre att att soman medan man snusar dem på huvudet!! Man får passa på, Jordan viftar bort om man gör det på honom =)
Det är ju hur mysigt som helst. Jag tror inte Viggo kommer sova mellan er när han är 17 =) Passa på att mysa...
SvaraRaderahaha Ida, förstod du inte ironin?
SvaraRaderaKlart en bebis alltid är en bebis. MEN, våra katter är INTE normala. Speciellt inte lotus. ;)
Vi ska ha lite grillning här imorn. Ni är varmt välkommna. Kram