Hjälp dig själv först

Idag har varit en tung dag. Stefan har varit och är iväg på grabb dag/kväll och Viggo har varit missnöjd och "gnällt" så länge jag inte burit runt på honom. INGENTING hjälpte. Visst, det var inte mycket gallskrik utan mest bara "gnäll", men jag tycker nästan att "gnället" är jobbigare för öronen.

Vi sov allihopa till 11 och sen började det, när klockan var drygt 16 hade jag varken ätit frukost lunch eller middag. Jag kände att all min energi och ork rann ur mig. Så fort jag la ner eller satte honom i gåstolen blev han SÅ LEDSEN så att jag var tvungen att plocka upp honom på en gång.

Men så kom jag att tänka på vad som står i "säkerhets broschyrerna" när man flyger flygplan. Om det inträffar en nödsituation och syrgas maskerna åker ner, så står det någonting i stilmed: "Sätt först på dig själv masken innan du hjälper dina barn". Visst, vi satt inte i ett flygplan i nödläge, men jag kände att snart orkar jag inte mer, jag måste få i mig energi annars vet jag inte var jag tar vägen. Så jag satte ner Viggo i gåstolen och gick in i köket och började steka upp lite pannkaka. Jag hjälpte mig själv först innan jag hjälpte mitt barn. Nog vet jag att barn inte tar skada av att skrika lite men det tar ändå emot i mitt hjärta att INTE ta upp och trösta honom när han uppenbarligen är ledsen. Men i slutändan tror jag att jag gjorde det rätta, och jag tror att jag kommer göra det igen om en liknande situation inträffar. Ibland måste man prioritera för att det ska bli så bra som möjligt i längden.

Jag ska tillägga att Viggo blev mycket gladare och satt efter en stund och kikade på fotboll efter att jag hade satt ner honom. Men jag hade innan jag satt ner honom bestämt mig för att hjälpa mig själv först i form av att laga lite mat, även om han hade blivit ledsen.

Lite tankar bara :)