Jag sitter hemma hos stefans föräldrar, de är inte hemma så vi lånar deras tvättstuga för att tvätta upp lite tvätt. Det är ju så varmt ute så tvätten torkar så snabbt i solen.
När vi kom hit la vi oss på en filt på gräset i skuggan, Viggo och jag. Han var rätt trött så jag visste att det inte dröjer allt för länge tills han slår igen sina två blå. Vi ligger där på gräset, mage mot mage tätt intill varandra. Han är trygg hos mig, jag känner det. Jag hör hur han tuttar tutten sådär sött som han gör just innan han somnar, jag ser på honom och han blundar. Jag pussar honom miljoner gånger på pannan. Han är min, han är hälften Stefan och hälften jag. Min. Våran. En liten människa. En prins. Min. Jag skulle kunna ligga där på gräset med honom i all oändlighet. Jag älskar det där lilla tuttande ljudet. Jag älskar hans små andetag. Oj vad jag tänker ta vara på alla dessa stunder, tiden går så fort, snart är han stor och tycker nog inte alls att det är lika kul att ligga och sova med sin mamma i gräset i skuggan en varm sommar dag....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad kul att du tar dig tid att lämna ett spår :)