J*vla surkärring

För en stund sedan tog jag med mig Viggo ut på gården för att svalka av oss i skuggan. Jag hittade en liten gräsplätt just här utanför med ett träd = skugga. Jag lägger ut ett lakan och lägger ner Viggo och lägger mig sedan bredvid honom. Vi ligger och småpratar lite med varandra, i kanske 10-15 minuter, sedan blev jag rastlös och la ner honom i vagnen för att gå en promenad istället.

När jag hunnit ca 10 meter hör jag någon som ropar bakom mig: " Visst vet du att det här är privat gräsmatta!!!!!", det är en kvinna i 35 års åldern som står ute på en balkong i huset mitt emot vårt...."eehh, jahaa.. Ja men jag bor ju här?", sa jag och pekade på vår ingång. "Ja men det här är vår gräsmatta, ni har eran på andra sidan!!", "jaha, då ber jag om ursäkt....." sa jag, då vänder hon om och går in igen.

Varför var hon så sur? Det här är mina teorier:

1. Hon måste ha EXTREMT bra hörsel så att Viggos lilla jollrande störde henne så mycket ända in i lägenheten.
2. Hon är avundsjuk för att jag är en milf (haha!)
3. Hon har just blivit lämnad av sin man och insett att hon kommer leva ensam med sina 2 hundar i den där lilla 1:an eller 2:an i resten av sitt liv.
4. Hon är allergisk mot barn
5. Det är något slags krig våra hyreshus emellan som jag och Stefan totalt missat.
   

Vad tror ni?:)

Hade hon kommit ut när vi låg där och sagt nåt i stil med: "ursäkta, vet du att den här gräsmattan tillhör oss som bor här och vi vill helst inte att någon annan använder den, skulle ni inte kunna lägga er på andra sidan?", så hade jag förstått henne. Men att ropa surt efter mig när jag hunnit gå 10 meter förstår jag inte!

Dagens minus går till sura hundägare i lägenheter

Viggo i gräset som vi av någon konstig anledning absolut INTE får beträda