Damens leende stelnade till. Och så spottade hon fram: ”VET ni att det ska bli en pojke?”
Så klart vi hade! Här skulle vi bli föräldrar för första gången och allt, allt, allt var nytt och märkligt och livet redan så fyllt med överraskningar att det räckte. Dessutom var vi nyfikna som en storstrut – givetvis kollade vi om det var en flicka eller pojke i magen.
Men att det inte är någon självklarhet blev vi snart varse och jag har hört allt från rätt gulliga ”det är fusk!” till långa teorier om ”Naturen” som är svårare att hänga med i. Man förväntas liksom gå där i en ”bara barnet är friskt”–dimma och inte tänka på annat, enligt dem som sedan kastar sig på telefonen för att få veta vad det blev. Då undrar man vem som är mest könsfixerad.
Min mamma gillade inte heller tanken på att luska i magen men kunde inte förklara varför utan landade till slut i en sån där därförgrej. Därför att… det inte gick på hennes tid? Hon tog det ändå med jämnmod jämfört med dem som ser rent förskräckta ut, därför kommer här en liten missförståndsskola:
1. Nej, det handlar inte om att sätta ut barnet i skogen om det är en flicka. Inte heller om luta sig tillbaka och planera för en tidig pension bara för att det är en arbetsduglig pojke.
2. Det betyder heller inte att man tänker köpa en massa rosa färg och inreda flickrummet som en enda stor livmoder. Eller börja fantisera om att måla barnets naglar, sminka henne och välja kläder som flickhetsande Victoria Beckham gör (hennes lilla skyltdocka föds i sommar). Den enda praktiska detalj jag själv kommer på är att en flicka skulle tvinga mig att börja lyfta rätt när det blir panik i bilen – en pojksnorre är så mycket lättare att hala ut när det blir kissnödigt längs E6:an.
3. Och framför allt, det har inget med kärlek hit eller dit att göra. Tvärtom känns det mycket bättre att kunna säga ”han/hon sparkar sönder mina revben” än ”den”.
Nu väntar vi vårt andra barn vilken dag (timme?) som helst och bad ultraljudet om besked. Men den här gången gav babyn själv svar på tal.
Det gick nämligen inte att se, han eller hon hade tydligen bestämt sig för att bli en surprise och höll för. Eller också var den bara pryd.
Det hade lika gärna kunnat vara jag som skrivit detta, Åsa Erlandsson (Aftonbladet) har praktiskt taget skrivit ner mina egna tankar.
Bra skrivet, visst, och en klockren dito på din egen mammas kommentarer, det är nog lätt att vilja veta när man har möjligheten att göra det....kram på er alla
SvaraRaderaVäntar ni ert andra barn? :)
SvaraRaderaSamtidigt har man hört massor av historier om folk som fått förlossningsdepressioner, psykoser och blivit sjuka pga av "fel" kön. Tänk dig själv att du hela tiden gått och trott att du skulle ha en liten pojk, sen kommer det ut en flicka. Vissa tror inte att det är sitt eget barn och vill inte ha med barnet att göra. Vissa tror att det blivit något fel på barnet och blir som sagt sjuka.
SvaraRaderaKanske kan det vara en fördel att inte veta heller utan bara glädjas över att det är ett friskt barn.
Men alla är olika och vissa kanske inte alls reagerar så, men man får inte glömma att det alltid finns två sidor och inget rätt och fel !
Jag är gravid nu och vill gärna veta vilket kön barnet har, inte för att det spelar någon roll utan bara för att jag är så rackarns nyfiken!
SvaraRaderaVi var på ultraljud på alla hjärtans dag, men den ville inte samarbeta och "visa upp sig".. Vi ska dock dit igen på onsdag så då hoppas jag på att bebisen ligger i ett bra läge så man ser vad det är.. Som sagt så spelar det ingen roll, men min nyfikenhet är nästintill olidlig ;)
Jag var väldigt emot det när jag var liten, men nu är det ändå så pass vanligt och jag tycker inte att det är rätt eller fel att kolla.. Det är upp till var och en.. Hur som helst blir det som du säger en överraskning när den väl kommer ut!
Så håll tummarna för att vi kan få se vad det är.. Jag tror tjej! ;)