Ikväll har jag sett programmet Uppdrag granskning som handlade om 7 årige Samuel som vid 5 års ålder insjuknade i cancer. Programmet handlar om den makt läkare har, att de faktiskt har makten över liv och död. Jag är så fruktansvärt arg och besviken över hur dessa föräldrar har behandlats!
Jag kan inte tänka mig den frustration man skulle känna! Att dessa läkare fattade detta beslut över Samuels föräldrars huvuden. De hade ingenting att säga till om. De blev inte ens informerade att detta beslut hade fattats. Att sitta där, inne i ett rum på sjukhuset med sitt barn som dör i ens armar. Utan att någon gör något för att hjälpa.
Som mamma skulle jag precis som Samuels föräldrar göra allt i min makt för att rädda mitt barn. Jag skulle ta minsta lilla chans som fanns! Själviskt? Kanske, men för mig skulle det ske på automatik. Jag skulle inte ens förhandla om det. Jag antar att det är en instinkt man har, att man precis som björnmamman försvarar sin björnunge in i döden, med all kraft man har!
"De blev inte ens informerade att detta beslut hade fattats."
SvaraRaderaVa? Jo, det blev de väl. Varifrån har du fått att de inte skulle ha blivit informerade?
Ber om ursäkt, formulerade lite fel. Det ag menade var att föräldrarna ej blev informerade om att beslutet skulle tas. De blev varken "inbjudna" till "mötet" eller ens informerade om att det skulle vara ett möte.
SvaraRadera