Jag ska erkänna, vi pratar mycket om det. Hur det skulle bli, vilken fin storebror han skulle vara och så vidare. Det skulle vara så oerhört mysigt, det ska jag inte dölja. Men samtidigt kan jag inte låta bli att vara så nöjd med hur vi har det, just nu. Jag är så oerhört tacksam över det jag hittills fått, världens finaste son som dessutom är frisk på köpet. Kan man önska sig något mer? Jag har min familj som jag lever för, 2 pojkar som förgyller mitt liv. Varje dag. Behöver jag verkligen något mer? Och OM vi nu skulle bestämma oss för det, så finns det ingenting som säger att det skulle gå vägen. Ett syskon till Viggo skulle vara en gåva och absolut ingenting vi tar för givet. Blir det inte så, så är det inte heller meningen. Vi har fått äran att vara med om detta mirakel, någonting som många andra inte får. Ibland måste man stanna upp, se sig omkring och vara tacksam för det man HAR.
Jag är tacksam för dig varje dag. Du är det bästa i mitt liv och jag önskar mig inget mer.
Visst är det mysigt att prata om framtidens eventuella syskon, men det är också härligt att känna sig lyckligt lottat oavsett hur det blir. Vilken tur vi har som fått våra mirakel!
SvaraRadera