Vi har världens goaste unge!

Imorse medan jag passade på att äta lite lunch tränade Viggo i babygymmet. På bilderna nedan ligger han och skrattar och pratar med fiskarna som hänger ner. Min lilla trollunge!:) När jag ätit och Viggo gymmat klart packade vi ner i vagnen och gav oss iväg ut på en promenad till bygdegården där bröllops festen skall hållas.

Oj så kul det kommer bli imorgon! Dukningen är nästan klar och det syns verkligen att det skall vara ett bröllop där, det är så vackert och fint! Nu är vi hemma, Viggo somnade om i vagnen på väg hem och sover fortfarande, han har inte ätit sen halv 12 så han borde vakna snart tycker jag. Stefan slutar jobba kl 18 då blir det att kasta i oss någon middag för att sedan fortsätta förberedelserna inför stora dagen D.

K Ä R L E K

En till änglablogg

Här är en till underbart fin änglablogg, jag kan bara inte sluta läsa. Jag är så otrolig fascinerad över dessa änglamammor. Hur orkar man? Hur orkar man fortsätta sitt liv, när man förlorat sina barn? Det är det absolut värsta som någonsin skulle kunna hända mig. När jag läser någonting sånt här känner jag verkligen hur LYCKLIGT LOTTADE vi är, jag och Stefan och alla andra föräldrar som får uppleva de mysiga första nätterna på bb, första natten hemma, första ögonkontakten, första leendet, första skrattet, första smakportionen, första kryptagen, första stegen, första ordet..... Det är en GÅVA värt mer än all guld i världen...!

Video-webba

Viggo ligger och myser i sin säng, medan jag video-webbar med Len och Jordan:)

Härliga Fredag

Idag är det mycket svalare, vilket är rätt bra för Viggo tycker det är lite jobbigt med värmen. Han har svårt att slappna av och vila på dagarna vilket gör att han blir övertrött på eftermiddagarna.

Idag ska vi gå en promenad till lokalen där bröllopsfesten skall hållas, vi skall pynta (säger man så?), ställa i ordning bord, duka med mera. Allt skall vara tipp topp, för imorgon smäller det!:) Så spännande!

Jag har dock inte kommit underfund med hur jag ska ha mitt hår, jag skulle behöva lite hjälp, hade tänkt fråga Anna Bladh som hjälpt mig förut då det blev superfint, men kom på att hon jobbar hela dagen så det går ju inte. Typiskt! Känner du dig sugen på att hjälpa en halvt stressande småbarns mamma så är du mer än välkommen;)

två bilder säger mer än tusen ord

Synd bara att jag inte fick till fokusen:(

Letar letar

Går in på hemnets hemsida en gång i timmen nu i hopp om att det ska finnas något för just OSS.

Små ting

Tänk att det inte behövs mycket mer än ett litet leende från detta lilla mirakel för att dagen skall bli hur bra som helst. Imorse när han vaknade strålade han upp som en sol när jag lutade mig över honom och sa "Godmorgon älskling". Det är de små tingen som betyder mest!

För övrigt..

...Så har jag gått ner alla gravid-kilon nu! Så nu väger jag lika mkt som jag gjorde innan jag blev gravid. Det var inte så "svårt" som alla sa, självklart måste jag träna upp mina muskler och min kondition. Men det känns skönt att inte vara "tung".

Tänk att alla långa morgon promenader och alla eftermiddags turer i spåret gett resultat;)

J*vla surkärring

För en stund sedan tog jag med mig Viggo ut på gården för att svalka av oss i skuggan. Jag hittade en liten gräsplätt just här utanför med ett träd = skugga. Jag lägger ut ett lakan och lägger ner Viggo och lägger mig sedan bredvid honom. Vi ligger och småpratar lite med varandra, i kanske 10-15 minuter, sedan blev jag rastlös och la ner honom i vagnen för att gå en promenad istället.

När jag hunnit ca 10 meter hör jag någon som ropar bakom mig: " Visst vet du att det här är privat gräsmatta!!!!!", det är en kvinna i 35 års åldern som står ute på en balkong i huset mitt emot vårt...."eehh, jahaa.. Ja men jag bor ju här?", sa jag och pekade på vår ingång. "Ja men det här är vår gräsmatta, ni har eran på andra sidan!!", "jaha, då ber jag om ursäkt....." sa jag, då vänder hon om och går in igen.

Varför var hon så sur? Det här är mina teorier:

1. Hon måste ha EXTREMT bra hörsel så att Viggos lilla jollrande störde henne så mycket ända in i lägenheten.
2. Hon är avundsjuk för att jag är en milf (haha!)
3. Hon har just blivit lämnad av sin man och insett att hon kommer leva ensam med sina 2 hundar i den där lilla 1:an eller 2:an i resten av sitt liv.
4. Hon är allergisk mot barn
5. Det är något slags krig våra hyreshus emellan som jag och Stefan totalt missat.
   

Vad tror ni?:)

Hade hon kommit ut när vi låg där och sagt nåt i stil med: "ursäkta, vet du att den här gräsmattan tillhör oss som bor här och vi vill helst inte att någon annan använder den, skulle ni inte kunna lägga er på andra sidan?", så hade jag förstått henne. Men att ropa surt efter mig när jag hunnit gå 10 meter förstår jag inte!

Dagens minus går till sura hundägare i lägenheter

Viggo i gräset som vi av någon konstig anledning absolut INTE får beträda

Att uppskatta

Imorse efter att Viggo ätit sin "frukost" och somnat om i sin säng, tog jag in den bärbara datorn till sängen och satt och surfade runt på lite bloggar. Då hittade jag Melissas blogg, hon skriver om saknaden och sorgen efter hennes två tvillingflickor som dog direkt efter födseln. Melissa skriver även om lyckan över flickornas lillebror som nu växer och gror i magen.

Efter att ha skummat igenom hennes blogg fylldes min kropp av sorg, lycka och uppskattning. Så fort Viggo vaknade plockade jag upp honom och gav honom en låååååååååång kram och tusen pussar på kinden!

TACK för att jag fått bära på detta lilla liv i 9 månader, TACK för att han sedan ville och fick stanna på vår jord, TACK för att jag får äran att följa honom i livet! Från och med nu kommer jag uppskatta och ta vara på varje minsta minut, jag kommer tänka mig för nästa gång jag gnäller över lite sömn och egentid, jag kommer njuta och älska varje gång jag får gå i hallen i timmar och trösta honom när är trött, arg eller om han har ont i magen, jag ammar gärna 5ggr/natt och jag kan byta hur många bajsblöjor som helst...För jag VET att jag skulle sakna det så ENORMT, om jag skulle gå miste om det.

Viggo och Stefan en natt när Viggo var alldeles nyfödd, han hade sååå ont i magen och
ingenting hjälpte förutom att gå fram och tillbaka i hallen. Älskade lilla vän vad vi älskar dig!