Nu ska jag berätta något jag inte tidigare berättat, jag tror säkert det är många som känner igen sig. Men det är ofta ingenting man pratar om. När jag väntade Viggo hade jag många(Läs:MÅNGA) nätter av ångest, ångest och rädsla för att inte få ett friskt barn. Det var det absolut värsta som skulle kunda hända mig. Jag målade upp bilder av hur det skulle vara och fick bara mer och mer ångest. Jag har säkert hundratals telefontimmar med min Vän Len i bagaget angående just detta. Jag njöt inte särskilt mycket av min graviditet. Vilket känns fruktansvärt nu i efterhand. Fyfan vad det känns trist och jg har ett stort moln av dåligt samvete gentemot Viggo. Självklart måste han ha kännt av min stress därinne där han låg. Jag hör ofta gravida kvinnor som säger likadant, tillexempel "Vi vet inte vilket kön det är men huvudsaken barnet är friskt!". Jag blir lite ledsen varje gång jag hör det, för för mig är det inte längre huvudsaken. Visst är det en önskan för att ALLA blivande föräldrar vill ha ett friskt barn, så är det. Men det är inte huvudsaken. Kursen jag läser nu har hjälpt mig väldigt mycket att ändra mina negativ tankar.
Nu känner jag inte alls som jag kände förut. När jag (om jag får äran) väntar Viggos syskon kommer dessa tankar inte ta över njutningen av min graviditet. Jag kommer vara lugn. Det finns ingenting jag kan påverka ändå. Om det nu skulle vara ett sjukt barn som kommer till oss, eller vänta, om det nu skulle vara en ros istället för en tulpan som kommer till oss (båda är enormt vackra blommor, de behöver bara skötas om på olika vis) så kommer jag att tänka: Vilken tur att just DU kom till oss, för vi har så enormt mycket kärlek att ge till just DIG! Vi har orken, viljan och möjligheten att ge just Dig den stöttning du behöver och vi kommer att älska dig till månen och tillbaka!
För mig är det inte längre huvudsaken att få ett friskt barn, det är att få ett levande barn. Att "få ett barn" överhuvudtaget, för alla kommer inte att ha den möjligheten. Nej huvudsaken är inte att få ett friskt barn, huvudsaken är att vi gör det bästa vi kan hursomhelst!
Holland?! Jag skulle ju till Italien!
När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semesterresa - till Italien.
Du köper en bunt guideböcker och lägger upp en underbar rutt:
Colosseum. Michelangelos David. Gondolerna i Venedig.
Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska.
Allt är väldigt spännande.
Efter månader av ivrig förväntan kommer äntligen den stora dagen.
Du packar väskorna och ger dig iväg. Flera timmar senare landar planet.
Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland."
"Holland?!?" säger du. "Vad menar du med Holland??
Jag bokade en resa till Italien! Jag skulle vara i Italien.
Hela mitt liv har jag drömt om att åka till Italien.
" Men flygrutten har ändrats. De har landat i Holland och där måste du stanna.
Det väsentliga här är följande:
De har inte tagit dig till en förfärlig, vidrig, snuskig plats, full av farsoter, hungersnöd och sjukdomar.
Det är bara en annorlunda plats.
Så du måste bege dig ut och köpa nya guideböcker.
Och du måste lära dig ett helt nytt språk.
Och du kommer att möta en helt ny folkgrupp som du egentligen aldrig skulle ha mött.
Det är bara en annorlunda plats.
Det är lägre tempo än i Italien, mindre tjusigt än i Italien.
Men efter att du varit där ett tag tar du ett djupt andetag, ser dig omkring...
och upptäcker att Holland har väderkvarnar...
och Holland har tulpaner.
Holland har till och med verk av Rembrandt.
Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien...
och alla skryter de om vilken härlig tid de hade där.
Och i resten av ditt liv kommer du att säga
"Ja, det var dit jag skulle åkt. Det var vad jag hade planerat".
Och den smärtan kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin att försvinna...
därför att förlusten av den drömmen är en mycket, mycket betydande förlust.
Men...om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du aldrig kom till Italien,
kommer du aldrig att kunna glädjas åt det mycket speciella,
det väldigt härliga... med Holland.
© Emily Perl Kingsley, 1987.
__________________________________________________ ___
Det var ett väldigt fint inlägg Ida!
SvaraRadera