15 november 2011

Att normalisera ett våld

För någon dag sedan såg jag en film från tvn, en sån där klassisk Hollywood-drama-komedi. Filmen börjar med ett par scener i en lekpark med massa lekande barn, förutom ett gäng 6 åriga pojkar som retas och knuffas med en jämnårig flicka. Flickan blir ledsen. Och när, vad jag tror är mamman, kommer för att trösta säger hon "åå lilla vän. Sådär gör de bara för att de tycker om dig". Flickan ser förvånat på mamman, men sen rycker hon på axlarna som typ " Jaha, det ska alltså vara såhär?".

Jag vet inte hur många gånger jag själv fick höra den kommentaren av mina lärare när jag själv var i den åldern. "De gör så för att de är kära i er". Jaha??? Så då är det okej att slåss (fysisk misshandel) och säga taskiga kommentarer (psykisk misshandel), så länge den som gör detta mot mig tycker om mig? NEJ, det är inte okej säger jag! Vad sänder det utför signaler? Vad lär sig barnen, både de som ger och de som får ta emot? Det kallas att normalisera ett våld. Att flickorna (oftast) lär sig att det är normalt att pojkar (oftast) slåss och är elaka. Att de bara ska stå och ta emot allting. För att de gör så om de tycker om en. Vad får de för bild av kärlek?? Hur kommer detta påverka dem i det vuxna livet?

Låt oss säga att en flicka som får höra detta på skolan har en pappa hemma som slår mamman, och sedan får det bekräftat av sin lärare, att det är ok att det är så?

Jag skulle INTE vilja att min dotter lär sig att det är OK att någon är elak och slår mig. Även om han tycker om mig. Och jag vill absolut inte att min son får lära sig att det är OK att göra någon annnan illa. Inte under några som helst omständigheter.

Det är viktigt att tänka på hur några ord kan påverka så oerhört mycket mer än vad man kan tro.

Bara någonting jag funderat över...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Vad kul att du tar dig tid att lämna ett spår :)