27 juli 2010

Lyckans minut.

Om fyra dagar är det exakt två år sedan vi fick veta att våra liv skulle förändras föralltid. Jag minns såväl den där soliga morgonen när jag smet in på toaletten, och ut kom jag lyckligare än någonsin med världens bästa nyhet till Stefan. Samma pirr och lycka som jag kände den där dagen känner jag än idag när jag tittar på vår prins. Så fin han är! Tänk att han är vår!


Du skrattande prins med solblekt hår, hur fick jag dig i min famn? Jag lever, jag lever! På jorden jag står. Var har jag varit förut? Jag väntade visst i miljoner år på just denna enda minut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Vad kul att du tar dig tid att lämna ett spår :)