Sedan ungefär en månad tillbaka har V börjat stamma väldigt mycket när han skall prata, oftast när han själv tar initiativet och vill berätta något och oftast är det det första ordet han upprepar, ibland upp till 7-10 ggr. Tillexempel "jag-jag-jag-jag-jag-jag-jag-jag vill gunga". Ibland ger han upp och får börja om från början. Jag tycker inte att det verkar som att han själv reagerar på det, och tycker det är jobbigt. Än.
Jag har nu tagit reda på lite information och tydligen är detta någonting väldigt vanligt hos barn som lärt sig prata tidigt och som har ett stort ordförråd. De vill säga så mycket på samma gång och samtidigt har inte munmotoriken hängt med riktigt i den snabba utvecklingen.
Enligt en logoped så är det viktiga att inte "göra honom medveten" om detta. Att bemöta honom med ett lugn och ge honom den tid han behöver för att bli klar med det han vill säga. Ha ögonkontakt när han pratar och absolut inte fylla i när han pratar. När han har pratat klart kan man upprepat det han sagt (så kallad spegling) för att visa att man har förstått vad han sagt, och att det är okej.
Det är naturligtvis otroligt viktigt att man inte härmar honom eller på något sätt påpekar detta och "förlöjligar" honom. Gör man det finns risken att han slutar prata helt.... Oftast går detta över av sig själv. Så nu är vi väldigt noga med att alltid lyssna noga och titta på honom när han pratar, samt upprepa.
Jag har nu tagit reda på lite information och tydligen är detta någonting väldigt vanligt hos barn som lärt sig prata tidigt och som har ett stort ordförråd. De vill säga så mycket på samma gång och samtidigt har inte munmotoriken hängt med riktigt i den snabba utvecklingen.
Enligt en logoped så är det viktiga att inte "göra honom medveten" om detta. Att bemöta honom med ett lugn och ge honom den tid han behöver för att bli klar med det han vill säga. Ha ögonkontakt när han pratar och absolut inte fylla i när han pratar. När han har pratat klart kan man upprepat det han sagt (så kallad spegling) för att visa att man har förstått vad han sagt, och att det är okej.
Det är naturligtvis otroligt viktigt att man inte härmar honom eller på något sätt påpekar detta och "förlöjligar" honom. Gör man det finns risken att han slutar prata helt.... Oftast går detta över av sig själv. Så nu är vi väldigt noga med att alltid lyssna noga och titta på honom när han pratar, samt upprepa.
Vilken tur att V har en sån fin mamma som är så mån om honom. Det där går säkert över med tiden ska du se. Känns väl skönt att veta att det är vanligt i hans ålder.
SvaraRaderaKRAM