Barn äger sina egna kroppar

Det märks väldigt tydligt nu att Viggo har sina egna tankar, åsikter, känslor och gränser. Det tycker jag är bra! Jag försöker att alltid respektera hans vilja, så långt det går. Jag vill att han skall känna sig säker i sig själv, våga säga emot om han inte håller med och tycker någonting är fel. Speciellt viktigt tycker jag detta är vid när/kroppskontakt, ibland är han på det humöret att han inte alls är sugen på att kramas eller att jag pussar kinderna av honom, då respekterar jag det. Utan att göra ledsna miner och säga "nu blir mamma ledsen". Likadant tänker jag r han är gosig och ger mig spontanpussar, att inte säga "nu blir mamma glad!". Varför då tänker ni? Jag vill inte att han ska känna att han behöver använda sig av "sin kropp" för att göra mig (eller andra) till lags och på så vis få kärlek tillbaka. Han bestämmer själv när han vill, det är hans kropp, han äger den. Ingen annan. Detta tror jag är viktigt att barn bär med sig tidigt, ifall de skulle hamna i en obehaglig situation där ett "NEJ!" behövs.

Jag har blivit noggrannare i att säga ifrån ifall någon försöker "tigga" kramar, och jag märker att han inte vill. Då säger jag åt honom att det är han som bestämmer om han vill kramas eller inte, om han inte vill så måste han inte.

Förut tänkte jag inte alls på detta, men efter att ha läst på lite känner jag att detta är en viktig känsla som ALLA har rätt till, en "mig äger ingen" känsla. Hänger ni med?