Var just in och kikade på mitt schema inför första kursen. Det ser himla bra ut, korta dagar! 09-12 eller 13-16 typ 3-4 dagar i veckan :D
Jag börjar få en allt mer positiv inställning till att börja plugga igen. Jag hoppas bara att jag kommer in i nya klassen då de förmodligen redan hunnit lära känna varandra rätt så bra(Jag tog ju uppehåll 1 år så jag börjar läsa med de som började i höstas). Om inte får jag väl ta med mig Viggo någon dag så han får charma åt mig, det kan ju ingen motstå ;)
Någon dag i veckan ska jag ta mig ner på stan och inhandla skrivblock, pennor osv. Det skall vara ordning och reda! Ska även beställa en personlig almanacka där jag kan fylla i föreläsningar, tentor osv.
Kom och tänka på en sak, bara sådär. När sköterskan kom in till mig och Stefan (Och Viggan förstås!) där vi låg i sängen på BB, super glada, superstolta nyblivna päron och väntade på att vi skulle få ett OK på att äntligen få åka hem, så kommer jag ihåg att hon sa såhär när hon kom in i vårt rum: "Då ska vi se hur det är med ungdomarna!". Det var väl inget ont i det, men jag kommer ihåg att jag tog lite illa vid mig. Jag skämdes lite. Varför vet jag inte? Jag hade ju nyss blivit mamma till världens underbaraste skatt, som jag längtat efter som en tok i flera månader. Varför skulle jag skämmas? Varför sa hon just "ungdomarna", varför sa hon inte "Då ska vi se hur det är med mamma och pappa", eller hade vi inte lika mycket rätt till att bli kallad mamma och pappa, bara för att vi är/var unga?
Varför tog jag illa vid mig?
Jag börjar få en allt mer positiv inställning till att börja plugga igen. Jag hoppas bara att jag kommer in i nya klassen då de förmodligen redan hunnit lära känna varandra rätt så bra(Jag tog ju uppehåll 1 år så jag börjar läsa med de som började i höstas). Om inte får jag väl ta med mig Viggo någon dag så han får charma åt mig, det kan ju ingen motstå ;)
Någon dag i veckan ska jag ta mig ner på stan och inhandla skrivblock, pennor osv. Det skall vara ordning och reda! Ska även beställa en personlig almanacka där jag kan fylla i föreläsningar, tentor osv.
Kom och tänka på en sak, bara sådär. När sköterskan kom in till mig och Stefan (Och Viggan förstås!) där vi låg i sängen på BB, super glada, superstolta nyblivna päron och väntade på att vi skulle få ett OK på att äntligen få åka hem, så kommer jag ihåg att hon sa såhär när hon kom in i vårt rum: "Då ska vi se hur det är med ungdomarna!". Det var väl inget ont i det, men jag kommer ihåg att jag tog lite illa vid mig. Jag skämdes lite. Varför vet jag inte? Jag hade ju nyss blivit mamma till världens underbaraste skatt, som jag längtat efter som en tok i flera månader. Varför skulle jag skämmas? Varför sa hon just "ungdomarna", varför sa hon inte "Då ska vi se hur det är med mamma och pappa", eller hade vi inte lika mycket rätt till att bli kallad mamma och pappa, bara för att vi är/var unga?
Varför tog jag illa vid mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad kul att du tar dig tid att lämna ett spår :)