Viggo var inte riktigt sugen på att pyssla nu, han sitter inne i vårt sovrum och kikar på Nallepuh på paddan. Jag passar på att vila ännu mer och pusta ut i soffan framför Greys.
Det händer så mycket i vår närhet nu och min hjärna går på högvarv. Jag tänker på er varje dag och kan inte i min vildaste fantasi förstå... Livet är så orättvist. Ingen kan säga annat. Men mitt i all olycka växer en ny människa till liv, som kommer att komma med glädje och kärlek.... Och en ny mening med livet. För många.