Jag är förbannad, arg och rädd efter att ha sett reprisen av Uppdrag gransknings avsnitt som handlar om förlossningsskador och komplikationer.
Jag lider så och känner verkligen med kvinnan som berättar öppet om vad som hände under hennes förlossning, eftersom just precis detta även hände mig. Jag blir förbannad på sjukvården, på barnmorskorna som inte ens berättade för mig hur illa det var och vad som faktiskt hade hänt. Det var inte förän vid efterkontrollen som jag fick det förklarat. Kände mig som ett frågetecken ich dum i huvudet. Efter förlossnigen skickades jag hem med lite bedövnigssalva och Alvedon. Jag kunde varken sitta, stå, gå eller ta hand om min son på över två veckor. Jag hade "men" och ont i över 9 månader efter förlossningen.
Det tog över 1 timme för dem att "laga" mig efteråt och det gjorde dem endast med hjälp av en bedövningsspruta som inte ens hjälpte. Jag kommer så väl ihåg hur jag skrek mig igenom det heka. Varför jag inte fick använda lustgasen vet jag inte.
Jag hade "glömt" och gått vidare, jag trodde först att jag kanske var ett undantag som hamnat lite "mellan stolarna", att allt bara var dåligt skött just den gången. Men nu när jag sett hur vanligt det har varit och att de som drabbats dessutom har nästan identiska historier som mig blir jag så jävla arg och rädd, jag tror faktiskt inte ens att jag någonsin kommer våga föda barn igen.
Fy faan!
