Igår tog jag med mig virvelvinden ner till stan. Lättare sagt än gjort. Han sov de första affärerna men vaknade sedan upp med STARK egen vilja. Han ville styra vagnen själv, gå själv, pilla på allt inne i butikerna, ha dricka, köpa glass you name it. Jag var svettigare än efter ett hårt innebandypass när Stefan kom och hämtade oss, till råga på det lyckades jag få skavsår på båda hälarna + båda lilltårna, så det var i princip omöjligt att springa ikapp honom när han drog iväg. Haha, de som såg oss måste ha misstagit oss för någon slags komedi. Jösses. ALDRIG MER, var det första jag sa till Stefan när vi satte oss i bilen på väg hem.
Men sen när vi kommer hem (sent, typ kl 19) och vi måste dra med honom in från sandlådan på gården där han naturligtvis ville ta igen förlorad lek, knackade det där dåliga samvetet på. Stackars unge som har TVINGATS gå på stan en hel solig dag istället för att leka på gården. Vilken 2 åring vill det lixom? Och att dessutom inte få gå själv långa stunder och mot sin vilja hålla mamma i handen. Han har ju inte valt det där själv och det finns ju egentligen ingenting med att gå på stan som ger honom någonting, förutom att köpa mjukglass. Lättare var det när han var under året och inte kunde gå själv, eller skrika "jaaag viiiilllll åååkaa heeeem".
Så idag försökte jag plåstra om det trasiga samvetet med gårdshäng och så mycket isglass han ville. Nästan, sa stopp efter 3 stycken.
:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad kul att du tar dig tid att lämna ett spår :)