Idag blev det lite tårar vid lämningen. När man hör han skrika "mmaa-mmaaaa" och sträcker händerna mot en vill man ju ingenting annat än att springa mot honom och krama om! Men ingenting blir bättre av ett långdraget hejdå så jag gick mot dörren. Jag stannade dock i kapprummet en stund för att se om det skulle avta, vilket det gjorde. Jag slog även en signal efter en stund för att stilla mitt värkande hjärta :) Allt hade gått över väldigt snabbt så jag kunde jobba dagen lång utan dåligt samvete.
Nu ska vi alldeles strax äta köttfärsås med spaghetti och sedan skura golven inför morgondagen då vi (läs: jag) får gäster :)
Usch jag kan tänka mig att det ändå är värst för föräldrarna med inskolning hihi... Härligt att han inte var ledsen länge!
SvaraRaderaKram