2 mars 2011

Stanna upp

Älskling,
hur ska jag kunna måla väggarna rosa i ditt rum, utan att du framstår som lite efterbliven och dum? Du kanske förstår en dag när du blir stor, varför jag vill klä dig i blommiga tröjor och glittriga skor, utan att vara nån feminist-aktivist-mor. För jag vill höra dig skrika på jämställdhetsbarrikader, jag vill se dig bli en blöjbytande fader, men jävlar – jag får spader
för i affären står leksaker i knivskarpa rader. Och hur ska du kunna välja mellan
barbiehästar och monsterbestar och vad ska jag svara när du säger: ”Mamma, jag vet hur det är,
man får vänner och respekt av ett verklighetstroget gevär…”. Jag kan ju knappast säga till,
när du leker soldat och sjörövare, att du och dina vänner är framtida förövare! För hur ger man en liten parvel perspektiv, när till och med Bamse är genomnormativ? Jag kan inte svara tvärt att ”Jo, Tarzan var också en mjukis längst in i hjärtat, och han hade nog mått bättre om han sade som det var, för det är inte lätt att ha en apa till far.”

Eller när du kommer hem, femton år och olyckligt kär, då kan jag inte säga att du vet ingenting om hur jävlig kärleken är. För dina flickvänner som inte kan känna det de känner
utan att tvingas in i en form i en norm de inte väljer. De blundar och hoppas och ler när de sväljer. Så hur ska jag kunna kommentera pornografin? säga att den görs av maktgalna svin,
när du kan hitta njutning så farligt lätt på ett större och större internet. Älskling, jag vill att du ska veta hur två kan bli till ett, på ett obeskrivligt underbart och könlöst sätt.
Men du kommer att bära generationers förtryck och överfall, för du föds in i värld som är hård, som är kall. Och den kommer att göra allt för att forma dig till man, och jag, jag kommer göra vad jag kan för att du ska vara mer människa än kön, men hur tackar man nej till obegränsat sexliv och högre lön?

För du kommer att vara vinnare i ett orättvist spel som går att förändra, och det, är ditt ansvar, men inte ditt fel. Så gråt, min son, det är mer än okej. Det är förjävligt att vara kille, nästan lika jobbigt som att vara tjej.

Författare: Olivia

4 kommentarer:

  1. Det där är väl inte du som skrivit? Du brukar ju vara duktig på att länka om du tagit en text eller bild från någon... För Olivia som har skrivit dikten är rätt seriös och håller på med poetry slam och sånt.. tänkte bara med tanke på copyrighten...

    SvaraRadera
  2. Nej det är inte jag som skrivit, kom över den men har ingen aning om vem som skrivit. Vet du vem författaren är och om han/hon har hemsida får du gärna skriva det så jag kan länka. Tack!

    SvaraRadera
  3. http://www.oliviabergdahl.se/web/index.php/extensions/58-text-till-min-son :)

    SvaraRadera

Vad kul att du tar dig tid att lämna ett spår :)