Ni som läser min vän lens blogg har säkert läst inlägget om att jag en gång i tiden varit rädd för henne. Det stämmer, det tog veckor innan jag vågade följa med hem till dem för första gången. Varför jag var rädd kan ni läsa hos Len.
Då kan man faktiskt inte tro att jag när jag var liten på våran gata på Glassgränd faktiskt kallades för "Gatans skräck". När jag kom ut på gården gick de andra barnen in (det är sant!). Vi har det to m på film. Mamma har även berättat att personalen på dagis pustade ut när de hämtade mig på dagis. Men då är frågan, hur kan man gå från gatans skräck till en liten fegskit?
haha. du drog jämt folk i håret ida på dagis.. hahaha.. jag minns att du var lite skräckinjagande faktiskt..
SvaraRaderasen minns jag även, fast det här ar jag skrivit tusen gånger redan, när du började vara med stefans kompisar. att du pratade med mig om att du absolut inte ville träffa dom nåt mer, och förmodligen var det just helene du menade då.. hahaha.. du tyckte att hon var burdus och högljudd.. hahaha. tur att ni ändå umgås idag :P